Jag fick ett positivt besked idag! Eftersom jag inte har någon fullständig gumnasiekompetens så skulle jag behöva ta ett år först till att plugga kärnämnen och andra ämnen så jag skulle få behörighet till att söka in på 2-årigt yrkeshögkoleprogram, redovisningsekonom. Men! Jag kanske inte behöver det för dom tar in folk på reell kompetens också! Så nu blir det till att fila ihop ett grymt bra brev och skicka in!
Ett litet steg närmare mot skolbänken...
torsdag 14 mars 2013
onsdag 13 mars 2013
Imorgon
Imorgon ringer jag en studievägledare angående att få behörighet till yrkeshögskolan, vilka kurser jag behöver ta för att komma vidare....
Jag håller tummarna för att allt går att plugga på distans så jag kan vara hemma samtidigt med min son ett tag till!
Jag passar bra i skolbänken!
Jag håller tummarna för att allt går att plugga på distans så jag kan vara hemma samtidigt med min son ett tag till!
Jag passar bra i skolbänken!Situation nutid
Undrar du vad du vill bli i livet? Det gör jag.....
Jag är 30 år och har arbetat som undersköterska sen jag var 17 år (egentligen vårdbiträde, usk blev jag först vid 21 års ålder). Detta har varit någorlunda tillfredställande för mig, då jag alltid ansett att högskolan inte varit för mig.
Jag fick min son i april förra året och sen dess har det hänt något inom mig. Kanske hände det egentligen när jag fyllde 30 och man kanske kan omnämna det som en kris men jag har bestämt mig för att syssla med något helt annat. Och vad detta skulle vara har varierat från att designa en barnklädeskollektion till att arbeta som flybassäkerhetssoldat. Det sistnämnda ligger mig närmast då jag får arbeta med hund i tjänst och det har alltid varit en dröm.
Men sen ska det ju vara lönsamt också, det är tyvärr inte soldatyrket. Släng in lite obligatorisk utlandstjänst också så står tvekan framför dig i egen hög person. Jag är ju trots allt mamma.....
Kan också tillägga att jag bestämde mig för att bli djursjukskötare, men då bestämdes det att flytta hela SLU till Uppsala. Jag bor på andra sidan landet och Uppsala lockar inte alls....
Nu har mina tankar vandrat över till redovisningsekonom, ett tryggt och ganska välbetalt yrke. Ska bara plugga upp lite gymnasiekompetens först....
Nu har jag ganska kortfattat uppdaterat min situation och genom denna bloggen kommer jag dela med mig av min väg mot karriär eller något sådant. Iallafall vad jag kommer bli när jag blir stor...
Lämna gärna en kommentar om hur du valt din karriär eller ickekarriär, hur du tänkte och hur du gick tillväga??
Jag är 30 år och har arbetat som undersköterska sen jag var 17 år (egentligen vårdbiträde, usk blev jag först vid 21 års ålder). Detta har varit någorlunda tillfredställande för mig, då jag alltid ansett att högskolan inte varit för mig.
Jag fick min son i april förra året och sen dess har det hänt något inom mig. Kanske hände det egentligen när jag fyllde 30 och man kanske kan omnämna det som en kris men jag har bestämt mig för att syssla med något helt annat. Och vad detta skulle vara har varierat från att designa en barnklädeskollektion till att arbeta som flybassäkerhetssoldat. Det sistnämnda ligger mig närmast då jag får arbeta med hund i tjänst och det har alltid varit en dröm.
Men sen ska det ju vara lönsamt också, det är tyvärr inte soldatyrket. Släng in lite obligatorisk utlandstjänst också så står tvekan framför dig i egen hög person. Jag är ju trots allt mamma.....
Kan också tillägga att jag bestämde mig för att bli djursjukskötare, men då bestämdes det att flytta hela SLU till Uppsala. Jag bor på andra sidan landet och Uppsala lockar inte alls....
Nu har mina tankar vandrat över till redovisningsekonom, ett tryggt och ganska välbetalt yrke. Ska bara plugga upp lite gymnasiekompetens först....
Nu har jag ganska kortfattat uppdaterat min situation och genom denna bloggen kommer jag dela med mig av min väg mot karriär eller något sådant. Iallafall vad jag kommer bli när jag blir stor...
Lämna gärna en kommentar om hur du valt din karriär eller ickekarriär, hur du tänkte och hur du gick tillväga??
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)